Elden är en god dräng, men dålig husbonde, heter det. Innan elektriciteten var allmänt tillgänglig, var människor tvungna att i stor utsträckning förlita sig just på elden för belysning. Olyckor och eldsvådor var vanliga. De flesta stora städer i Sverige härjades svårt av stora bränder, som med tanke på alla träbyggnader och levande ljus, i princip var omöjliga att förhindra.
Elektricitet som fenomen är känt sedan antiken, och vetenskapsmän har utfört otaliga experiment under århundradena. Mot slutet av 1800-talet hade man lärt sig tillräckligt om detta svårtämjbara, fysikaliska fenomen för att det så smått skulle börja gå att använda praktiskt i samhället.
En mängd uppfinnare med Thomas Edison i spetsen såg till att den första, fungerande glödlampan såg dagens ljus i slutet av år 1879. Glödtrådar av volfram kom i början av 1900-talet, något som fortfarande används i traditionella glödlampor. Upptäckter och förbättringar skedde slag i slag under 1900-talet. Glödlampor blev billigare och enklare att producera och därmed tillgängliga för allt fler människor.
På mitten av 1900-talet kom andra typer av lampor som halogenlampan och lysröret. Dessa har både för- och nackdelar jämfört med den traditionella glödlampan. En halogenlampa blir väldigt het i jämförelse med en glödlampa, men håller i gengäld mycket längre. Den har ett kraftigt, vitt ljus och bra färgåtergivning. Lysröret, å sin sida, har inte speciellt god färgåtergivning alls. Däremot är det energisnålt och har lång livslängd.
Den senaste trenden är lysdiodlampan, eller LED-lampan som den vanligen kallas. Lysdioder har funnits länge, men det är först på senare år som tekniken mognat tillräckligt för att LED-lampor verkligen ska vara ett alternativ till glödlampan. LED-lampor förbrukar väldigt lite energi och har upp till 50 gånger längre livslängd än en glödlampa.
UNESCO utsåg 2015 till ”International Year of Light”. Detta för att belysa hur oerhört viktigt ljus och belysning är för oss människor.
